Ride 4 är ett motorcykelspel för plattformarna PC, PlayStation 4 och Xbox One, där man kan tävla i race mot digitala motståndare, mot en kompis i soffan eller online mot upp till 11 andra spelare. Det släpptes den 8 oktober 2020 och är utvecklat av den Italienska motorsportspecialisten Milestone. Vår Supermoto-säsong var inte riktigt avslutad ännu i oktober men som tur är så har vi ju fortfarande halva vintern kvar att spela tv-spel på.
Det här är det fjärde spelet i serien Ride där man har möjlighet att köra gathojar, preppade gathojar, superbikes, endurance, gamla tvåtakts-racemaskiner och till och med supermotarder. Japp, det finns faktiskt tv-spel där man kan köra supermoto! Har du tidigare hängett dig till bilspelet Gran Turismo för PlayStation eller Forza till Xbox, vet du ungefär vad som väntar dig i Ride 4. Spelet bygger på en utveckling av dig som förare i olika utmaningar med eskalerande svårighetsgrad. Med det sagt, så är spelet på intet sätt enkelt från början!
Ride 4 – jämfört tidigare versioner – kommer med uppdaterad grafik, anpassat karriärläge för att ge dig som spelare mer lämpade event och med banor där förhållandena ändras med vädret medans du kör. Som spelare har man också möjligheten att anpassa utseendet på sin hoj och ändra utseendet på förarens utrustning.
För er som har fått tag på en PS5:a eller en Xbox series X så kommer man att släppa next gen versionen av Ride 4 den 21:a januari. Milestone har även MotoGP, MXGP och Supercross i sin spelkatalog.
Jag spelade Ride 2 för några år sedan och det som var absolut roligast för mig var supermoto-eventen på Castelletto, och Ottobiano. Två utmanande banor ifrån norra Italien som några av er kanske har varit ner och kört IRL? Med detta i minnet var det med stor förväntan som jag körde igång spelet.
När vi startat upp Ride 4, valt startnummer, skrivit in namn och gjort lite anpassningar på föraren som representerar oss i spelet, så börjar introt. Introt består av ett antal moment som måste klaras av innan man får gå vidare. Det första momentet är en time-attack som ska navigeras på en Yamaha R6 2015. En kort del av Tsukuba Circuit ska köras fortare än 1:19.00 för att bli godkänd. Jag ska inte ljuga. Det var mycket svårare än vad jag hade räknat med. Det tog mig två-tre kvällar att ta mig igenom alla moment i introt även fast jag ställde ner svårighetsgraden på motståndarna.
Motståndarna ja… Väldigt ofta i spelet så kändes det som att jag var fast i en ”Jocke Danielsson-simulator”. Varje gång man kom fram till en kurva så var det nått geni där bakom som ville igenom mig för att ta sig framåt. Spelets svårighetsgrad spetsades av stressen att någon där bakom vill köra ihjäl mig, ungefär som att starta från första led i open. Vi kan milt sagt säga att AI:n är lite oberäknelig.
Efter att introt är avklarat så får man ett mindre antal event upplåsta. För att låsa upp ännu fler måste man placera sig bra i de event man har access till. Placeringar ger poäng och poäng låser upp event. Mitt mål var givetvis att låsa upp supermotoeventen för att få lägga lite coola lakritslinjer in och ut ur kurvorna.
Efter att introt var avklarat så blev spelet enklare. Det är svårt att säga om det var för att jag hade lärt mig hur jag skulle spela eller om svårighetsgraden på motståndarna var lägre. Milestone själva säger att deras AI ska utvecklas medans man spelar. Så det kanske helt enkelt är så kallad personlig utveckling hos motståndarna som gör att AI:n lär sig av sina dåliga beslut? Tänk om det alltid vore så enkelt.
När jag väl tagit mig till supermotoeventet så får man möjligheten att köpa sig en motard. Lite imponerad så ser jag att det finns Husqvarna FS450, Yamaha YZ450SM, Kawasaki KX450SM samt TM SMX450 att välja på. Tyvärr så ser jag också att de banor som gjorde Ride 2 till ett bra motardspel inte finns i Ride 4. Det närmaste man kan komma är små smala sektioner av brittiska roadracingbanor. Tyvärr inte vad jag hade hoppats på.
Spelet är riktigt bra och utmanande, även om det ibland är svårt. Milestone har lagt ned mycket tid på att hojarna ska se bra ut, kännas bra och låta bra. Ljudet märks speciellt om man kör med kameran i hjälmen. Då hörs vindsuset runt hjälmen när man ligger på gas i rakorna. Tyvärr så är ljudet från förarna bakom lite väl högt. Till exempel om man har en tre sekunders lucka så kan det ibland låta som om motståndarna är direkt bakom in i kurvan. Med erfarenheten av att dem vill köra över mig så är det ganska stressande.
För att man ska kunna få hojarna att svänga så som man vill så finns möjligheten att justera fjädring fram och bak. Förspänning, retur och kompression. Jag kan tipsa om att alltid öka på förspänningen bak ett snäpp för att få hojen lite mer villig att svänga in. Det är en bra utgångspunkt oavsett hoj i det här spelet. När man kommer länger in i spelet så går det även att välja hårdhet på däck samt hur aggressivt föraren ska bromsa och gasa.
Man kan även skapa sina egna loggor i spelet eller använda ett antal utvalda för att skapa den där personliga känslan på sin hoj eller skinnställ.
Jag testade Ride 4 och hade förhoppningarna inställda på att få köra supermoto som i Ride 2, men lite bättre. Tyvärr så verkar det som att den bästa supermoto spelupplevelsen finns kvar i Ride 2 och 3. Ride 4 är ett bättre spel och det är väldigt underhållande att köra en Superduke R på Imola, utmanande men väldigt roligt. Gillar man att spela hojspel så är Ride 4 klart värt en slant för att få stilla gasnerven under vintern. Vill man däremot bara köra supermoto så är föregångarna Ride 2 eller 3 ett bättre alternativ. De kanske till och med går att hitta för en bra slant på rea?
Men vem vet, vi kanske kommer få några italienska supermotobanor i en kommande DLC? Annars fortsätter vi nöta i de tidigare spelen och ställer in förhoppningarna på Ride 5.
This post is also available in: English
