Table of Contents
Försnack
Hur kommer det sig att juniorerna i klassen guldhjälm har fått den här gnistan för Supermoto så snabbt?
Det är en fråga jag som fotograf har tänkt på när man stått ute på banan i avgasröken från de sjungande hojarna och fångat deltävlingarna på bild. Det måste vara något särskilt som lockar med Supermoton. Så i den här artikeln tar vi reda på om det är farten, banorna, burnout-tillfällena, känslan eller något annat. Du kommer att se både de unga förarnas bild av sporten och hur man på ett enkelt sätt kan börja köra själv.
Vad är Supermoto?
Enkelt sagt är Supermoto en kombination av roadracing och motocross. I grunden utgår man från crosshojar som får styvare fjädring och släta däck likt roadracing-hojarna. Resultatet blir en lätt och smidig motorcykel som har hög precision på asfalten samtidigt som den klarar av hoppen på grusdelen av banan. Banorna man kör på består av merparten asfalt med en grusslinga som har minst ett hopp och doserade kurvor som blir sjukt spännande att köra på med de släta däcken.
Klassen Guldhjälm
Klassen Guldhjälm ger tjejer och killar i åldrarna 7-11 år en chans att tävla mot andra förare på samma banor som SM-mästerskapet körs på.
Vid årets första deltävling som kördes i Södertälje var det fem deltagare på startlinjen. Sen blev de fler och fler för varje deltävling och vid finalen i Strängnäs så var det 15 starka förare som ställde upp för att köra sina två tävlingsheat. Mer om tävlingsupplägget kommer längre ner.
En stor drivkraft i återuppstarten är SM 2:an i elitklassen, Thomas Gillisson, som pushat ordentligt för att få tillbaka guldjälmsklassen till den här säsongen. Han har varit engagerad på flera håll vid tävling, arrangemang som Mälaren Runt stoppet i Strängnäs och att ge unga förare chansen att köra på hans TM SMX 85cc för att komma in i Supermoto.
Sammanhållningen som knyter ihop sporten.
Det som både åkare och föräldrar sagt är det bästa med sporten är att stämningen och sammanhållningen är helt oslagbar såväl före som under och efter tävling. När du är vid en bana och snackar med folk slås du av den gamla hederliga motorsport-gemenskapen eller “depå snacket”.
Ett typiskt supermoto-depå-tillfälle som målar upp det här är när Niklas Wenström stod under 5e deltävlingen i Borlänge och hjälpte Openföraren Tarkki att lägga om till regndäck. Där hade däcksidorna oturligt nog deformerats efter att ha legat i press för länge, vilket gjorde att trycket från kompressorn inte räckte för att däckkanten skulle täta mot fälgen.
Här har vi charmen med supermoto depån. Efter att Niklas och Tarkki stått och krigat med däcket en bra stund, samtidigt som de rådgjort med Bobo som stod bredvid med en kall dricka i handen, kom de fram till att köra med den berömda “startgasmetoden”. Niklas drog helt enkelt fram en tub startgas från bilen och sprayade rutinerat in den i en vinkel längs däcksidan. Sen tog Tarkki och sprayade på lite extra startgas runt om hela däcket medan han flikade in med några fler kloka idéer. Efter det var det bara att “tända eld på kalaset” med braständaren och fylla på luft med kompressorn samtidigt som vi 4 sparkade på däcket för att “få ut” det mot fälgen. Efter lite om och men hade däcket “sprängts på plats” så att Tarkki kunde nöta sina varv i det blöta träningsheatet.
Det är just den här lättsamma stämningen och viljan att hjälpa varandra, utan någon prestige eller tävlingar om vem som har störst buss, som folk inom Supermoton uppskattar. Det gör det väldigt enkelt att komma in i sporten och bli en del av gemenskapen.
När jag lite senare stod och snackade om gemenskapen med Niklas, vars 2 söner kör i guldhjälmsklassen, sa han att “Det tog knappt fem minuter så fann ungarna varandra i början av säsongen. Den här stämningen som finns i hela depån smittar av sig så sjukt mycket på ungarna. Det är guld värt att höra deras snack om hur nöjda de är varje gång vi åker till och från banan.”
Och för mig som stått där ute och fotat kan jag säga att det märks…För när det tävlas, ja då tävlas det, men sen i depån läggs attityden om till att man är kompisar. Det syns på allt från att förarna går ut på banan tillsammans efter tävlingarna och diskuterar spårval till att de cyklar runt på bakhjulet i depån.
Hur har guldhjälmarna kommit in på just Supermoto?
De tidigare crossåkarna:
För vinnaren i guldhjälmsklassen, Oscar Larsson, började supermoto åkningen för något år sedan efter att ha provat Thomas Gillisons 85cc TM i Strängnäs. Han har kört cross sedan fem års ålder, där jag fick höra av hans pappa Stefan att första hojen införskaffades så fort han cyklade utan stödhjul… Helt rätt! När han hade fått prova Supermoto för första gången blev han helt såld. Farten och fästet, samtidigt som en del löst underlag och “crossåkning” fanns kvar gjorde att han utan tvekan ville fortsätta.
Sedan 5e deltävlingen i Borlänge har han fått sällskap på banan av lillasystern Molly som provade Supermoto för första gången där, då med de nabbade cross-däcken kvar! Och det tog bara en träning så var hon heltaggad på att tävla, vilket hon gjorde vid sista deltävlingen i Strängnäs.
En annan förare som provat på Supermoto med Thomas TM hoj är Sixten Edstein som hade kört cross på en 65 kubikare innan. Han berättade att cross åkningen gjorde att han gillade grusdelen i Supermoton, där han redan hade bra känsla för det lösa underlaget som blir extra spännande med släta däck. Det han behövde lära om var lite kurvteknik på asfaltsdelen, numera är det knät som ska ut i kurvorna och inte foten som det var i crossen.
Från crossåkningen har vi även bröderna Hugo och Leo Wenström som fick hjälp av pappan Niklas med att bygga om crosshojarna tidigt under säsongen för att prova på Supermoto.
När jag snackade med Hugo och Leo fick jag höra att de känner sig som hemma med det mesta i åkningen och att det går ännu fortare än i crossen vilket de tycker är riktigt kul. En särskild sak de båda tar med sig från crossåkningen är grunderna i kurv tekniken där Leo sa att “allt som har lite lutning eller dosering känns som hemma” under tävlings helgen i Borlänge. Under säsongen har de också blivit helt sålda på sporten, och efter att ha kämpat på sjukt bra i deltävlingarna och hamnat på en 2:a respektive 3:e plats i klassen ser de fram något enormt mot nästa säsong.Föraren Vincent Eriksson berättade att även han testat Thomas 85cc TM hoj och fastnade då för Supermoto. Det man ibland kan sakna är alla hoppen från crossen, men att farten och fästet här gör åkningen roligare. Han har med sig mycket av grundkänslan därifrån, och nu väntar han spänt på nästa säsong.
Tidigare asfaltsåkare:
När det kommer till asfaltsåkare har vi Liam Lindquist som kört minimoto sedan sju års ålder. Han kom in i Thomas Gillisons team vid den andra deltävlingen i Västerås och har kört på teamets TM maskin under hela säsongen. När jag pratade med Liam om vad det är som lockat med sporten var det både farten och kompisarna, som lärt känna varandra otroligt bra under så kort tid.
Han har med sig riktigt mycket fart, kurvteknik och spårval från minimoto åkningen som han tagit med till Supermoton vilket märkts tydligt på asfaltsdelen. Målet för Liam är att fortsätta utvecklas och komma upp i Moto GP eller Moto 3 framöver.
De som började direkt med Supermoton:
Frank Fredin, som har Borlänge som hemmabana, började i stort sett sin motorsportsresa direkt i Supermoton efter att han hakade på pappa Håkan till banan för något år sedan.
Han berättar att det alltid såg spännande ut när pappa Håkan körde på Amsbergsbanan, så han blev nyfiken på att känna hur det är att köra själv. Efter att de snackat lite mer om Supermoto vid middagsbordet gjorde de om motocrossen han åkte runt hemma på gården med. Den fick släta däck och lite småjusteringar för banan, sen var även Frank såld på Supermoto.
Hur Guldhjälmarna hjälper varandra att utvecklas
Frank berättade att de är som ett stort kompisgäng som hjälper varandra att bli bättre. De brukar kolla på varandras spårval för att se vilket som är snabbast, och sedan går de tillsammans ut på banan för att diskutera de bästa linjerna.
När man ser det här drivet utifrån blir det ganska tydligt att den här miljön kommer att göra så guldhjälmarna lyfter hela sporten på sikt. Efter varje race sitter man i depån eller drar runt på bakhjulet med cyklarna och pratar om körningen och vad man ska förbättra, drivet att utveckla varandra stannar aldrig av.
Hur går en tävling till?
En tävlingsdag består av 3 delar.
Fri träning
Det börjar med fri träning där förarna får nöta sin körning på banan och “värma upp” inför dagens tävling.
Träningsheat
Guldhjälmarna kör ett träningsheat som motsvarar övriga klassers tidskval.
Heaten
Guldhjälmarna kör två heat som följer samma reglemente som övriga klasser. Det är ett uppvärmningsvarv med en “provstart” innan heatet börjar, för att sedan ställa upp på sina startplatser och köra den riktiga starten.
Hur känslan är inför tävling
När jag pratade med Oscar Larsson om hur han kände inför varje tävling sa han att det alltid är nervöst innan han rullar ut, men så fort starten går så är allt som vanligt igen. Här är det återigen väldigt tacksamt att stämningen inte leder till någon onödig hets under vare sig träning eller tävling. Det gör att förarna alltid tycker att körningen är rolig, vilket hjälper till att hitta flytet och utvecklas.
Hur hanterar man en krasch?
För att få en bra bild av hur man hanterar eventuella krascher i Supermoton hörde jag med förarna om hur de tänker och vad de har för tips till nya förare.
Frank beskrev det riktigt bra med: “Eftersom ingen tvingar mig att köra fortare än vad jag vill kan jag utvecklas i min egen takt. Därför blir det mycket lättare att lära sig av en krasch istället för att bli rädd när det händer. Och när man kraschar gör det oftast inte så ont, man har alltid bra skydd, och de flesta krascherna händer när greppet släpper i en kurva och då glider man bara på banan.”
När jag snackade med Sixten sa han: “Jag har både sett andra krascha och kraschat själv i crossen, så jag är ganska van med hur det känns.”
Så precis som med allt annat handlar det om att köra efter sin förmåga så att man är bekväm på banan, då är oftast inte krascherna några bekymmer när man har rätt skydd på.
Hur du kommer igång med Supermoto
Motorcykeln:
För att se listan på hur du bygger om en crosshoj till en supermotard kan du kolla in artikeln här på bloggen och titta på den här videon.
Vart du vänder dig:
Till att börja med är det nyttigt att gå in på Svemos hemsida för att läsa på om regler, banor och licenser.
Sen är det enklast att kontakta din närmaste klubb och fråga efter träningstillfällen och om de vet någon man kan låna en hoj av för att få prova på innan du börjar bygga om en crosshoj.
Jag har hört att de kommer utöka prova på verksamheten i samband med deltävlingarna nästa säsong med mer fokus på guldhjälmarna, så det kan vara något att hålla utkik efter.
Med det sagt säger jag tack för att du läst och hoppas att vi ses på banan nästa år!
//”Fotograf-Erik”
